Efter frem veckor är vi alltså tillbaka på svensk mark, och trots att både smhi och aftonbladet lovar växlande sol/vita bommullsmoln, så tycker jag det regnar mest hela tiden.
Det har varit riktigt bra. Tiden har liksom bara gått. Vi har åkt till stranden på morgonen för att undvika den värsta hettan, ätit lunch, sovit siesta och ätit ute på kvällen.
Först på flygplatsen på väg hem märkte jag att något inte stämde.
Jag såg mig omkring en stund med växande obehag innan jag förstod vad som var fel.
Alla var brunare än oss.
Vi insåg att vi inte under dessa fem veckor inte har legat och pressat en enda gång, utan vi har badat med spf 25 eller suttit i skuggan och lekt med Lia under ett parasoll, medan alla de som varit där en eller två veckor verkligen tagit vara på tiden och spenderat större delen av resan på rygg i en solstol.
Simon ryckte på axlarna, men jag greps genast av panik, eftersom i Sverige graden av brunhet oftast bestämmer hur bra man har haft det på semestern.
Grinfärdig frågade jag om vi inte kunde lägga oss i gräset utanför flygplatsen utan solskyddsfaktor i några minuter innan planet lyfte, men jag blev nerröstad.
Väl hemma var det dags för det stora mathandlandet, och i garaget mötte vi en gemensam bekant.
'Fem veckor??' Hojtade hon finkänsligt 'Men varför är ni inte BRUNA för!??'
Tjurigt åkte jag hem och kollade igenom bilderna för att må bättre, och insåg snart att man faktiskt kan ha roligt, utan att bli brun.
..och Colosseum, där Lia fick leskigt suddigt ansikte vid luftuppslängning, och jag insåg att jag måste köpa ny kamera snart igen.
Jag dog nästan några gånger. (och insåg i efterhand att jag bara strukit över numret en gång, men jag tror inte att någon galning kommer ringa upp dessa..)
Lia fick tidigt i livet erfarenhet av de grekiska strandraggarna. Som tur var dumpade hon honom i tid.
Vi tog en massa bilder som jag har för avsikt att förstora och hänga på väggen, men förmodligen aldrig kommer att orka göra..
Två andra viktiga saker som hände var att jag av någon underlig anledning gick ner två kilo, och Lia lärde sig gå! Här nedan finns bevis och jag ber om ursäkt för turbulensen i slutet, men säg den mor som kan hålla kameran stadig när deras barn faller på ett stengolv..
7 kommentarer:
Välkommen tillbaka! Vi måste hänga någon dag nu när jag har semester innan du börjar jobba igen!
Välkommen hem! Vilka härliga bilder. Tycker du ser brun ut. Eller så är jag, som jobbat hela juli vit som ett lakan. Kan ju vara så... :-D
Fina bilder men var du sjuk där nere, du ser lite blek ut?
Jag vill också hänga :/
Emil: Klart vi ska hänga. En park med Sara och Amanda kanske när vädret blir bättre?
Mats: Du får också vara med och hänga om du lovar att vara snäll.. ;)
Västergötskan: Tack :)
Ja det ser ju i alla fall ut som att ni haft kul och trevligt, trots bristen på färg på kroppen.
Åh, vilken härlig resa ni verkar ha haft!:.) och om det är någon tröst så ser ni bruna ut i mina ögon (men jag har ju bruna ögon också;.)
Och vad mycket som har hänt -bara att hon började gå!:.O
Ok då, jag lovar.
Skicka en kommentar