söndag 8 november 2009

Gästbloggare: Lia


Hejsanhej.

Egentligen är ju inte skrivandet min starka sida, men då mamma ligger i fosterställning på soffan och mumlar något om att dö stora ballongdöden, så måste jag se till att det blir nån ordning på torpet, och sammanf
atta helgen.

I lördags skulle jag på födelsedagskalas för två av mina grannar i en fritidsgård i närheten.

Jag tänkte att jag skulle göra mig lite snygg inför detta, så medan mamma slog in paketen letade jag upp ett paket tuschpennor och ritade fint på handleden, lite på benet och några prickar i pannan.

Mamma tyckte dock inte att detta var särskilt fint, så jag åkte bryskt i badet och mamma fick ringa ett samtal och förklara att vi dessvärre skulle bli sena. Hade hon inte bara kunnit det vara? Jag tyckte det var läckert.


Väl på kalaset hade mamma klätt mig i svarta byxor och en svart/vit/silverrandig tröja, vilket nog var ett misstag eftersom alla kallade mig för 'han'.

I huset fanns förutom present- och tårtrummet ett stort lekrum jag snart släpptes lös i, och där virvlade några färgglada, lätta bollar med små knutar på.

Jag blev skitlycklig och började jaga efter dom här bollarna, gripa tag i dom hårt och klämma dom mot kroppen.

Mamma däremot såg plötsligt väldigt olycklig ut. Hon grimaserade, kröp ihop och höll händerna för öronen. De andra mammorna tittade på henne och tyckte nog hon var lite underlig. Pinsamt.

Här har jag samlat ihop några bollar och försöker ge dom till mamma för att visa att dom inte är farliga. Men hon var helt omöjlig och ville inte veta av dem.

För att tänka på något annat grävde jag naglarna i en av dessa bollar, och då blev det tydligen för mycket för hon lämnade rummet.

Detta, i sambande med att alla kallade mig 'han', sänkte mitt partyhumör så pass mycket så jag bestämde mig för att ägna resten av kalaset att gnällande klänga på mammas ben, bara för att tjutande sprattla mig ner mot golvet så fort hon lyfte upp mig.

Alltsomallt en lyckad fest för min del.

På kvällen kom min kompis Sophia på besök.

Vi kollade MTV och dansade i soffan när våra trista päron diskuterade bostadslån och arbetsmarknaden.

När dom skulle gå pussades vi, vilket väckte stort jubel. Herregud, mamma som snackat så mycket om Katy Perry och vilken icke big deal där är att pussa tjejer. Konstigt.


Idag skulle vi hem på ett försenat födelsedagskalas hos Edvin, bara för oss, eftersom vi missade det riktiga kalaset. Till min stora lycka låg det dock fortfarande kvar ett antal färgglade bollar från kalaset omkringspridda på golvet.

Jag blev så exalterad så jag satte mig på en av dom och hoppade upp och ner. Även nu kröp både mamma och faktiskt också Edvins mamma ihop i soffan och skrek 'nej, nej, nej', men eftersom dom skrattade tog jag dom inte på allvar utan fortsatte. Mamma försökte ta kort, men lyckades inte eftersom hon höll för öronen samtidigt, så det blev den här lama bilden istället.


Nä, nu ska pappa tvinga mamma att se film som heter 'Hancock' och verkar helt värdelös, så jag går och knyter mig. Godnatt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag måste bara fråga en sak, är det något konstig med er dotters skrivteknik? Vi har suttit och läst hennes gästbloggning; jag, min tjej och några vänner, men ingen kan komma på vad det kan vara. Den är lixom lite vuxen på något sätt, som om den var skriven av en vuxen ur ett barns perspektiv.. Förlåt om jag sårar dig med frågan!

Mats sa...

1. Dottern har en sundare relation till ballonger än mamman.

2. Zzzz

Jempa sa...

Anonym: hahahahaaa :)

Mats: Ballonger är jävulens påfund. Det vet alla.

Amanda sa...

Men vafan! Förlåt mats, men om man känner ett akut sömnbehov av ett blogginlägg så lägger man sig och sover eller sluta läsa. Det är inte okej att indikera att ens vänner skriver tråkiga inlägg, det är helt vansinnigt ohyfsat.

Jag tyckte förövrigt att det här var typ topp tre roliga inlägg och skulle gärna se att Lias gästbloggar igen. Det är helt enkelt en smaksak det här om man gillar barn/familjeliv eller inte, men det har vi ju konstaterat förut, eller hur?

Sen kan man ju undra hur viktigt det är att poängtera det hela tiden. Ursäkta Jennie om jag besudlar din förträffliga blogg men jag orkar inte tiga i församlingen längre.

Mats sa...

@Amanda Snälla andas lite, om du har reflekterat över hur fel klocklsag som visas för dina kommentarer skulle du kanske veta att det var efter midnatt när jag skrev min kommentar.

Jag var alltså trött helt enkelt.

Sen tror jag att det lättaste sättet att indikera ngt är att inte läsa en blogg alls.

justdidit sa...

Lyssna inte på Anonym Jennie, låt Lia skriva fler gånger! Jag tycker att det var roligt att se det ur hennes perspektiv, annars så får man ju bara höra hur busig hon är och så.. Låt henne komma till tals oftare.. Stoppa henne om hon får för sig att lägga ut lättklädda foton bara. Många andra unga bloggare gör det sörrö!
<3

Glöm inte att rösta på mig till veckans blogg här hos Mattiaz.. Jag har bidrag 3..

<3 Jennie, Mats och Amanda med familjer <3

Mats sa...

Jag håller med justdidit.
Lia skriver bättre och mer intressant än många modebloggare idag så mer från henne.
Tack för kärleken förresten, du har fått min röst :)

Ballonger är ett test av hur stark din tro är Jennie.

A sa...

Underbart gästbloggsinlägg! :D
När det kommer till de "roliga bollarna" skulle det kunnat vara min son som skrivit det.
Hans mamma kryper också ihop och håller för öronen när det kläms och rispas naglar på såna.