tisdag 17 november 2009
Jag ljuger så bra
Igår kväll, i de första minuterna av inspelade säsongsfinalen av True Blood:
Jag: Shit alltså, man hade inte kunnat tro att han var mördaren!
Simon: Vaddå, är det han? Vet du det?
Jag: Alltsåååå, jo. Det förstod man ju redan i förra avsnittet.. väl..?
Simon: Det var väl inget självklart. Ett tag trodde man ju det var Sam. Lovar du att du inte kollade?
Jag: Men jaaa.. vill du ha te?
(Och för er som undrar så hörde Scott av sig till slut. Vi var inte förlorade tvillingar, och han hade inte legat sömnlös i 20 år och ångrat att han inte sökte upp mig. Han hade bara kommit ihåg mitt namn och undrat om jag var på facebook. Herregud, är det så svårt att få till lite vardagsdramatik?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Med tanke på ditt ljug så hoppas jag att Simon fick nån kaka till sitt te åtminstone.
Hahaha, kaka till sitt te! finare omskrivning än både vitkiss och mysrester.. ;)
Era snuskisar.. Detta är faktiskt en barntillåten blogg.
;D
Du ljög alltså.. ..jag är besviken på dig..
Nu har jag kommit över det...
Jag tror att du och Scott faktiskt är syskon, men han klarade bara inte av att säga det när allt kom i kring!
Ingen har dött av en vit lögn. :-)
Hahaha! Jättebra ljuget...verkligen! :D
Måste bara kommentera Amandas inlägg här ovan: vilka Familjliv-flashbacks jag får! :D
Skicka en kommentar