Helgen..

..spenderades ju som bekant hos mina föräldrar i Gävle.

Jag åkte tåg dit på fredagen, medan Simon som jobbade på lördagen kom dit med bil.

Att åka tåg ensam med en 1,5 åring kan ju vara en skrämmande upplevelse, men jag kände mig ganska lugn och trygg då jag hade den älskade protabla dvd;n plus hörlurar i väskan. Det skulle bli en lugn resa.

Trodde jag.

En läxa jag lärde mig omgående var att man aldrig ska ta för givet att det blir lugnt bara för att dvd;n är med, och räkna medatt hon sitter lugnt och kollar som hon gör hemma.

Jag hade till och med tagit med mig min bok i handväskan, och borde ha förstått att jag skulle straffas för detta korkade tilltag.

Så på grund av min blåögdhet blev alltså stressen desto större när hon efter fem minuter började se sig omkring, ge upp små ömsom irriterade, ömsom ganska glada dövgörartjut, och klättra runt i vagnen medan den krängde och skakade. Plötsligt helt ointresserad av sin (läs: min) bästa vän Dora.

Herregud, grinade jag oförberett inombords. En och en halv timme av detta. Jag kommer ju att DÖ!

När denna bild togs var jag lycklig och harmonisk. Jag funderade på om jag skulle ta upp min bok och läsa en stund, eller kanske ta en tupplur?

Några minuter senare var jag ett nervvrak. Och vi hade knappt passerat Arlanda.

Efter vad som kändes som tre timmar kom vi dock fram och jag var redo för vilohem, så förutom att jag åt för mycket, förlorade i kortspel, och att vi gick till syrrans salong där Simon gjorde sig av med sin stekarfrilla hände inget direkt dramatiskt.

No more backslick

Med mig hem fick jag även en hög skatter, så nu behöver jag inte oroa mig för att vara läslös på länge..


Jag är medveten av att jag redan läst första Twilight-boken, men tydligen läste jag bara nån halvfabrikatspocket, medan den riktiga boken har extramaterial där man får se hans sida av saken i några sidor, berättade syster med allvarlig röst.

Man skojar inte om Edward Cullen.