Det är ingen stress mellan hyllorna utan vi går sakta och ler lite mot varandra när vi möts bland spagetti och Skogaholmslimpor.
Det är dock i kassan det brister lite. Då visar gamlingarna sina rätta sidor. Ok, många är säkert jättegulliga, men i mataffären verkar de flesta bli snåla, sura och irriterande.
Dom lägger upp varorna långsamt och omsorgsfullt, sen börjar famlandet efter plånboken. Men så långt allt ok. När jag börjar bli lite smågalen är när allt har slagits in i kassan och kassörskan meddelar 'Det blir 182,50!' Då börjas det..
Pensionär: Va?
Kassörska: 182,50 tack.
Pensionär: Det var mycket det..
Sen början pensionären ofelbart gräva i jackfickan och ta upp en skrynklig rabattkupong. 'Gäller den här fortfarande..?'
Kassörskan känner oftast inte ens igen kupongen utan måste ringa nån och fråga.
Vid det här laget har Lia vaknat för att vi står stilla, och börjat gnälla och ge mig irriterande ögonkast. Jag suckar högt och skjuter demonstrativt vagnen fram och tillbaka. Detta uppmärksammas dock sällan.
Nej kupongen gäller inte. 'Va?' upprepar pensionären, fast han eller hon mycket väl hörde. Sen följer en kort diskussion om detta innan betalning surmulet sker.
Äntligen börjar mina varor rulla framåt och jag kan dra kortet.
Men jag anar att det inte är över. Pensionärer står nämligen vid sina varor, men packar inte ner dom i kassar, utan står istället och läser på kvittot.
Halvvägs genom mina varor hör jag mycket riktigt ett 'Ursäkta, var det inte tre för 12 kronor för dom här..'
Kassörskan glömmer bort mig. Vänder sig mot gamlingen och kollar kvittot, nya samtal måste ringas, Lia skriker, pengar måste betalas tillbaka, och när jag väl är ute ur affären är jag helt svettig av ilska.
Kolla på dom bara..
4 kommentarer:
Men SHIT!!! Det är ju som taget ur min vardag, dom är lika jobbiga vart man än kommer i Sverige tydligen. Och glöm för all del inte bort all växel som dom samlat på sig under en veckas tid, krona för krona, alla ska ner i myntaoutomaten och när den 23:e kronan fallit då börjar dom på femtioöringarna, det tar aldrig slut, det är som en evighetsmaskin...långsamt letar dom i portmonän och ryster dem som för att se om det kan finnas en liten krona kvar att spendera...tugg tugg tugg tugg...En annan kommentar som man allt som oftast får höra är:
-"Den där rotmosen(kan vara allt ifrån bröd och fågelfrön till kattmat och ägg), jag köpte förra veckan hade gått ut i datum, det händer allt som oftast i denna butiken" Lilla damen, då har du två alternativ som jag ser det:
Antingen tar du dina växelmynt och går till en annan butik, eller så kollar du från och med nu så att du handlar inom ramen för vad som fortfarande anses som hållbart...eller vad tycker du? Jag tycker att pensionären tar sig allt mer friheter och rider på att dom är gamla och sköra, åtminstone när dom är och handlar. Vill också starkt påpeka att man ska inte dra alla över en kam, men här i Svedala finns det gott om dom.
Håller helt med, kom igen liksom, vi vet att det måste vara trist att bli gammal, men man behöver ju inte förpesta för alla andra..
Tack själv för tipset!Det ska jag testa nästa gång! Nu ska jag ut och beblanda mig med svedalas elit, eller ska jag säga skräck. Ska ner till coop och handla...Suck! ;o)
Ser framemot ditt nästa inlägg, du skriver bra och roligt!
WOW!!! Det är som en skitsvår hinderbana i Super Mario!!
(underbart inlägg!!)
Skicka en kommentar