Min man har två ganska stora nackdelar. Han kan inte laga mat och han är rätt kass på svenska.
Men eftersom jag anser mig själv vara en ganska positiv person, kan jag vända även det till något positivt.
Det första är att han inte lägger sig i min matlagning alls, så jag behöver inte erkänna hur sjukt oekonomisk jag är när det gäller att skära rå kyckling. Få saker är nämligen äckligare.
Slemmiga och rosa ligger dom där jävla kycklingbrösten där och jag tar ett djupt andetag innan jag tar tag i äckligheten och börjar skära.
Ett knep är dock att jag tar en hel filé mer än vad vi egentligen behöver, för då behöver jag bara skära i det rena köttet, och behöver inte in och karva bland det där vita fettet och blodstrimlorna, för att få ut allt kött vi behöver.
Såhär ser det alltså ut när jag skurit klart:
Allt detta åker i soporna.
Det andra positiva är alltdå att eftersom han inte är bra på svenska, kan han inte läsa den här bloggen, se min bekännelse, och mörda mig.
2 kommentarer:
MEH!!! Jag tänker skvallra!!
Nog för att det tog mig en sisådär 25 år innan jag ens för första gången rörde vid en kycklingfilé, så jag förstår verkligen äckelfaktorn.
Men det där är inte bra jennie... buuuuu! ;P
Ett av mina motton är, barnen i afrika blir inte mättare för att jag äter mer..
Skicka en kommentar