Igår var min vän Amanda och hennes son Olle på besök. Vi tog en lång promenad runt Solna, dit jag försöker få henne att flytta. Men då hennes kille är Djurgårdare är detta tydligen en omöjlighet, och det hjälper inte ens att jag lockar med att Zlatan kommer hit då och då för att spela match på Råsunda.
Jag har träffat Zlatan en gång. Det var dock inte här utan på globen under en K1-gala. Jag gick i korridoren och tittade inte rakt fram, så plötsligt gick jag rätt in i en lång människa. Jag vände blicken uppåt, och såg rätt in i ett par gigantiska näsborrar och irriterade ögon. Zlatan fnös sen lite lätt och klev åt sidan. Ögonblicket var förbi.
Egentligen är det bara en person som är imponerad av detta och det är grannens son. Han är fem år och tycker att Zlatan är gud. Jag brukar berätta för honom om det här magiska mötet och han tittar på mig med stora dyrkande ögon. Ofta ser jag honom stå med med sitt lilla kompisgäng när jag går förbi, och jag hör honom viska 'Där är hon som träffat Zlatan..'
För det har jag ju faktiskt.
1 kommentar:
ja jävlar! jag är faktiskt lite impad!
om inte annat så är det guld värt att vara dyrkad, även om det är av femåringar. keep up the good work! ;) (ty en dag kommer även femåringar bli vuxna... öh)
Skicka en kommentar