Min stora sorg utseendemässigt har alltid varit mitt hår.
För som en tönt har jag alltid önskat mig långt, vågigt prinsesshår, men alltid fått nöja mig med några skandinaviska tunna testar som klyver sig så fort det är lite blåsigt ute.
Många tycker att långt prinsesshår är fult och tråkigt, och att man ska ha någon snygg, modern och uppklippt frisyr.
Men alla passar inte i sånt. Särskilt inte när man som jag ser lite konstig ut, har stor potatis/uppnäsa, bred mun och kraftigt hakparti.
Då krävs långt hår för att rama in de lite märkliga dragen, och de gånger jag försökt klippa lite kortare har jag grinat oavbrutet i några veckor tills skiten växt ut igen.
En gång för några år sen bestämde jag mig för att göra en hårförlängning.
Den lyckan.
Plötsligt hade jag mitt vågiga prinsesshår, och mitt liv var helt förändrat.
Med den nya tyngden hängande på ryggen fick min gång en helt ny självsäkerhet. Samtliga bilar innehållandes killgäng som körde förbi bakifrån tutade utan att ens ha sett mitt ansikte, och en helt främmande kille sprang efter mig i tunnelbanan och frågade om jag ville gå på dejt, mitt på blanka eftermiddagen. Det var magiskt.
Men säg den lycka som varar.
Efter bara några dagar började de fastbrända slingorna lossna en efter en, och tvättning och borstning av håret förvandlades snart till ett krångligt stressmoment. Jag åkte till Kanada på semester i två veckor och mot slutet fick jag ha uppsatt varje dag, för att slippa får höra kommentarer att jag nog borde klippa topparna.
Men, den där veckan när jag hade långt fint hår kommer jag fan aldrig att glömma, och ni som redan har sånt där svall naturligt, och känner avundsjuka brännande blickar i nacken. Det kan vara jag..
Här borde jag egentligen ha sett rätt deppig ut. Det var nämligen dag två av min tvåveckors-semester I Kanada, och jag har ungefär 36 timmar tidigare insett att jag verkligen inte ville fortsätta vara tillsammans med killen jag hälsade på. Men, to hell with him. Jag hade långt hår!
5 kommentarer:
ÅH!!!
Du är som min hårångestsjälsfrände. Vem hade INTE varit lycklig med det där änglahåret, om så även bara för en vecka? Det måste ha varit den bästa veckan i ditt liv.
/Menar allvar. Skrämmande men sant.
En till som önskar, kanske inte prinsesshår direkt, men långt, tjockt hår. Rakt eller lockigt spelar ingen roll, bara det är mycket hår.
Min mardröm är att få någon knäpp och sen vakna till sans och upptäcka att jag klippt av håret kort. Huvva!
Samma skräck som att tappa tänderna!
Ser ut som en sprudlande glad tjej med glimten i ögat.
Du kan ju lägga in löshår nu som håller sig i flera månader och som man kan tvätta, borsta och torka utan att det lossnar eller förstörs mer än vanligt hår. Det är inte enstaka tussar som sätts fast, utan hela band med hår som flätas in i ens vanliga och sedan förseglas med någon sorts honungsklister.. Skitdyrt, men det skulle kunna vara värt det låter det som.. Några tusenlappar kostar det..
Frågan du måste ställa dig är "Älskar Simon mig?", gör han det så har du kanske en julklapp där.. Du vet lika väl som jag att du förtjänar det!
justdidit: Problemet är bara att jag har önskat mig en ny kamera redan, och fått en.. Sen älskar han dessvärre mig inte så mycket mer än så, iallafall inte den här julen ;)
Skicka en kommentar