Bakfull

Jag har nu snart tagit mig igenom den första bakfylledagen på mycket lång tid. Det var dock långt ifrån den värsta..

Eftersom jag redan tidigare berättat mitt värsta fylleminne, så kan jag väl lika gärna dra bakfylleminnet också.

Detta var när jag jobbade på fartyg och det var första januari, så ni kan ju räkna ut att det var fest och fylla kvällen innan. Rättare sagt hela natten och in en bra bit på morgonen. Jag lade mig ungefär en halvtimme innan det var dags att gå upp och jobba med att massera fetton 12 timmar i sträck.

De första timmarna gick bra. Jag var fortfarande full och skojade glatt med passagerarna, förmodligen stinkande sprit ur varje por.

Men framåt 11 var det inte så roligt längre. Båten gungade ganska kraftigt, fyllan började gå över i ett kraftigt illamående med matchande huvudvärk. Aromaoljornas annars behagliga dofter gav mig kväljningar och den lugna musiken ringde i öronen.

Det var dags för den sista kunden innan lunch och jag kunde knappt stå på benen. Till råga på allt såg jag min kund i väntrummet, och han var lång, fet och hårig. Inte förrän vi skakade hand kände jag även att han luktade svett och jag fick svälja för att inte spy på golvet framför honom.

Men jag hade en otrolig tur. Gubben lade sig ner med ansiktet neråt på bänken, och toksomnade. Jag tackade den högre makt som tydligen tyckte synd om mig, sprang ut på toa och kaskadkräktes.

När jag hämtat mig lite smög jag nervöst tillbaka in i rummet, men han hade inte märkt nånting. Jag satte mig bredvid honom och klappade honom lite på ryggen, innan jag somnade med pannan lutad mot det lilla utrymme som fanns kvar på bänken.

En halvtimme senare vaknade jag, snyggade till mig så gott det gick och väckte den sovande mannen.

'That was great!' brummade han och gav mig 20 dollar i dricks.

Stackarn.