fredag 12 december 2008

Bittertåget

Idag ska vi prata om tåg. Men inte vilka tåg som helst, utan sömntåg och luciatåg.

Igår kväll sov Lia riktigt bra, och jag höll just på att somna själv. Men självklart rörde hon sig lite, så jag var tvungen att lyfta huvudet och glo lite en stund. När jag sen lade mig ner igen märkte jag att jag missat sömntåget, och var nu helt klarvaken.

Tydligen är det också rätt tunn trafik på torsdagnätter, för jag lyckades inte förrän vid två, strax efter vaknade såklart Lia, sen var cirkusen igång..

Idag var det sen dags för Luciatåg på Öppna Förskolan. Jag blir alltid lite bitter av lucia. Minnena från sjätte klass kommer tillbaka..

Jag hade permanentat mitt långa hår, så det var lagom risigt och burrigt, helt i tidens anda. När det var dags för omröstning fick jag mer än hälften av rösterna, så saken var klar. Jag var klassens Lucia!

Vi köpte luciakrona, ljus, glitter och vit klänning. I skolan övade vi i veckor på att skrida rätt och sjunga fint.

Men ett par dagar innan det var dags såg mamma ett märke i min panna. Jag försökte dölja det med luggen, men det var lönlöst. Jag hade fått vattkoppor.

Så tjejen som kom tvåa i omröstningen fick ta över, och skred vackert fram medans jag låg hemma och försökte låta bli att klia mig. Nästa år var det nån annan som hade längre och burrigare hår, så jag blev inte vald igen.

Som en protest mot denna helt värdelösa tradition blev Lia alltså tomte i sitt livs första luciatåg..

2 kommentarer:

Novellskrivarn sa...

Men ååååh, lilla barndomsjennie!! Jag skulle ge vad som helst för att få se dig under härliga åttiotalet med puffigt luciahår!

Jempa sa...

Men jävlar vad besviken jag var..