Till min mobil

Under en hemsk timme idag trodde jag att min mobil var borta.

Jag var i ute för att uträtta några ärenden, ville kolla vad klockan var, men telefonen låg inte i sitt vanliga fack i väskan. Ingen fara på taket, den brukar åka ur ibland, så jag började rafsa i väskan bland nycklar och lpsyler..Men den låg inte där heller.

Nu var jag helt svettig. Hade jag glömt den hemma? Nej, det trodde jag inte. Hade den åkt ner på golvet inne på JC när jag böjde mig ner för att ta av Lias mössa? Eller hade nån till och med stulit den?

Jag var tvungen att fortsätta uträtta mina ärenden som vanligt, men mina tankar var på helt annat håll. Jag var tvungen att gå hem först innan jag gjorde något, men jag var ganska säker på att den inte var där. Hur skulle jag göra sen? Försöka ringa den och se om någon svarade? Ringa JC och alla andra butiker jag besökt och hoppas att någon vänlig själ lämnat in den?

Jag blev mer och mer övertygad om att hoppet var ute. Min mobil var borta. Alla telefonnummer. Ingen kunde nå mig. Väldigt få förutom mina föräldrar kan ens mitt hemnummer. Nu skulle jag få skicka meddelandet till alla jag känner som har facebook, och maila resten och be om deras nummer och köpa ny telefon för pengar som inte finns. Precis som någon som inte får dricka blir otroligt törstig, kände jag att jag skulle bli galen om jag inte fick veta vad klockan var. Varför sitter det inga klockor på väggarna längre?

På vägen hem var jag redan gråtfärdig. Hur fanihelvetesjävlaskit kunde jag vara så slarvig.

Med hjärtat i halsgropen låste jag upp dörren och kastade mig in. Och där låg den! Jag hade lagt den på laddning men helt glömt bort det. Praise the lord!

Nu ligger den bredvid mig på bordet för jag känner att jag inte vill vara för långt ifrån den på ett tag.

Min mobil, jag vet att jag inte säger det här tillräckligt ofta men... Jag Älskar Dig.