torsdag 4 december 2008

Vardags-fear factor

När Lia var några veckor upptäckte jag att hon hade vita fläckar på tungan.

På bvc lovade dom att det inte var Ebola, utan hon hade bara fått svamp i munnen, vilket tydligen är ganska vanligt.

'Äter du mycket sötsaker?' frågade sköterskan och såg på mig över glasögonen.

'Nej' ljög jag snabbt 'Inte mer än vanligt..'

Trots mitt pokerface rekommenderade hon ändå att jag skulle dricka ett glas väl utspätt Äppelcidervinäger om dagen, för att neutralisera.

Jag gick genast och köpte en flaska, och begav mig sen hemåt för att prova. Men när jag luktade i flaskan undrade jag om jag verkligen köpt rätt. Det luktade nåt så fruktansvärt illa så jag tänkte att ingen mänsklig varelse kan dricka det är. Det måste vara farligt.

Men när jag läste på flaskan stod det att det gick att användas till salladsdressing, såser, marinader och måltidsdryck.

Fine then, jag spädde ordentligt med kallt vatten och drack. Det var som att dricka helvetet själv. Ord går inte att beskriva hur äckligt det var.

Vad är det för sinnessvaga stackare som tänker att 'undrar om jag ska ta mig ett glas härligt äppelcidervinäger till maten idag..'?

3 kommentarer:

Novellskrivarn sa...

okej, pinigt värre, men min kära mor hade dille på vinäger när jag var liten.. så vi fick nästan alltid ett glas till frukosten. det luktar kräks. haha.

Jempa sa...

Men varför?? Varför gjorde hon så mot er??

Jessica sa...

äppelcidervinäger är väl ett smal-mirakelmedel?? fast det kanske inte är värt det om det är så äckligt..