Villkorslöst

Inatt har jag sovit ca en halvtimme skulle jag gissa, i fem stycken utspridda sexminuters intervaller.

Resten av natten har jag ammat, vyssjat, sjungit och bönat och bett 'Men snäääälla, soooov nu gumman, mammma döööör..'

Sen i morse gick Simon upp tidigt med henne så jag äntligen skulle få sova lite, men det blev en kort sovmorgon. Jag väcktes abrupt av Simons 'Oh my god, the amount of shit. I need help!'

Jag sätter mig i sängen och han står utanför dörren och håller Lia, som har bajs ända upp på ryggen. Jag kliver upp till ett enda stort bajsinferno. Skötbordet, pyjamasen, golvet, stolen. Allt är nerbajsat.

Utan att klaga (nåja, inte så mycket iallfall..) sätter jag igång att torka och lägger pyjamasen i blöt. Trots att jag är så trött så jag bara vill sätta mig på golvet och gråta som ett barn.

Men inte en enda gång tänker jag tanken att jag saknar mitt gamla liv. Det måste vara kärlek. :)