Första ensamma dagen (eller SM i att ta bilder på sig själv)

Första dagen blev en lång en, eftersom jag lovat att följa med till Arlanda för att hjälpa till, och då planet gick sex på morgonen betydde det att vi fick åka hemifrån vid tre..

Jag bestämde mig för att inte somna eftersom jag hatar att gå upp mitt i natten, så jag satt i soffan och läste klart 'Människohamn' istället, eftersom den måste vara utläst innan jag skulle sova ensam (och ja, jag är medveten om att jag läst den sjukt länge, men det blir bara ca 5 minuter per kväll nuförtiden.)

Iallafall så gillade jag boken som fan, ungefär fram tills det sista tjugo sidorna, sen var slutet en enda konstig sörja och jag förstår ingenting!

Snälla någon som har läst den, svara på följande frågor:

1. Vad var hela grejen med den där andra världen?? Vad var syftet?

2. Vilken roll spelade egentligen Henrik och Björn? Vad var dom?

Hjälp..

Sen var det alltså dags att åka till Arlanda.

Förvirrat barn som dragits upp mitt i natten och klätts helt i rosa dagen till ära av någon anledning.

God och hjälpsam (men något trött) hustru och mor.

Väl där fick vi en lånevagn som Lia ville dra omkring med utan att se över kanten, så hon krockade med allt som kom i hennes väg, och varje gång jag försökte hjälpa henne att styra rätt passade hon på att få sina första tvåårs-raseriutbrott och slängde sig på rygg och skrek så det ekade på hela flygplatsen.

Paraplyvagnsterroristen och en något traumatiserad far som fortfarande höll färskt i minnet förra gången de flög ensamma och Lia fick diarré en timme innan planet lyfte, och sen fortsatte ha det genom hela flygresan. Tur att jag inte var med den gången, för då hade jag bara tackat för mig, öppnat nödutgången och hoppat.

Detta gjorde den kommande separationen lite lättare, men då jag väl skulle säga hejdå satt hon fint i vagnen, klappade mig på kinden och gav mig en blick som betydde 'Det är lugnt mamma, vi klarar att vara utan varandra en vecka, jag lovar.'

(Den där blicken var förstås inbillning från min sida, men då vargtimmen inte är den bästa stund på dygnet att säga hejdå, slutade det ändå med gråtfest)

Sen hoppade jag i en taxi och åkte hem igen och fick äntligen gå och lägga mig..

Detta påminner mig om tiden man stod strax innan stängningsdags i baren på The Lab och väntade på det obligatoriska booty-samtalet, och sen somnade medan solen gick upp och fåglarna kvittrade. Nostalgi. Notera även att högst upp i bokhögen ligger en ny, totalt oläskig bok. Perfekt för ensamma nätter.

Och några timmar senare.

'Näe ska man gå upp kanske? Eller ligga kvar? Jag gör ju som jag vill.'

Dagen spenderades sen en del på balkongen

Här är alltså jag och min tumme som firar att vi kan sitta i solen hur länge vi vill utan att oroa oss för att Lia ska vakna och vilja ha lunch.

En del i butiker eftersom jag såklart passade på att shoppa, och alltså inte bara 'rafsa åt sig nåt och springa innan ungen börjar skrika'-shopping, utan med provning och allt!


Detta gjorde att jag tappade kontrollen lite..

Fan. Riktigt sådär mycket hade jag inte att röra mig med.. Nu blir det mackor och nudlar resten av veckan.

Efter shoppingen, dags för träning


Jag tränar typ två gånger i veckan nu, så då antar jag att man kan räkna sig till den stolta skaran som kallas kroppsbyggare..

Alltså kolla den bicepsen. Kolla!

Sen var det dags för lite vintergarderobsrensning. Ut med det gamla och in med det nya.. Det enda lite sorgliga jag kunde konstatera i och med dagens shoppingtur, var att jag officiellt gått från skostorlek 38 till 39.

Buu. Hur kan man få större fötter nu? Eller är det storlekarna som blivit mindre? Ja, så måste det vara..

Dagenst fångst. Jag hade lovat mig själv att inte köpa ett enda svart plagg. Det höll jag riktigt bra då det blara blev en ynka svart t-shirt. Och en svart kjol, men det räknas inte.. Även Lia fick sig en klatchig outfit som syns uppe i högra hörnet.

Så efter ett samtal med Simon som försäkrar att allt gick som smort den här gången, sitter jag här nu med ett glas vin, och skriver ett as-ointressant inlägg med en massa tråkiga bilder, bara för att jag kan, jag har tid, och jag är ensam.