tisdag 20 april 2010

Undergången är nära


Alltså dom måste komma hem snart. Inte bara för att jag saknar dom så mycket, men jag håller på att bli ett vrak i största allmänhet.

1. Av någon anledning så tror jag att gräsänka/barnfri även betyder semester. Varje morgon tror jag alltså att mobilens väckarklocka inte gäller mig, utan någon annan. Så jag stänger av och somnar om. Bara för att vakna i panik en kvart senare och få magsårsstressa mig igenom hela morgonen för att ta mig till jobbet i tid.

2. Jag kan inte laga mat till mig själv. På riktigt. Bara tanken på att dra fram stekpannor och kastruller, skapa en massa disk och sen sitta där ensam och äta. Det känns ungefär lika lockande som att insjukna i AidsEbola.

Det betyder att mina kvällsmål har bestått av antingen päronkräm (jag har alltid undrat hur det smakar..), mackor eller som igår..

Grandiosa Pizza Extra allt. Extra äcklig.

Och plus detta så behöver jag enormt mycket tröst varje dag. Tröst i form av glass, ostbågar och chokladbollar. Så det faktum att jag har tid att gå till gymet lite mer dessa dagar är egentligen helt betydelselöst.

3. Men idag nådde jag botten, och klev in på den kriminella banan.

Jag stal ett barn.

Jag träffade nämligen Amanda och hennes näpna son Olle som jag var tvungen att lukta lite på. Amanda log och vände ryggen till extra länge, och då tog min barnlängtan överhanden, så jag snappade åt mig honom och sprang hem.

Men innan ni ringer polisen så kan jag berätta att jag genast ringde upp och erkände mitt brott. Amanda var som tur var inte det minsta arg, utan hade åkt till IKEA och sa att dom skulle hämta upp honom sen.

Jag och Olle myser (eller ja, det var jag som stog för mysandet. Han kollade Pingu.)

Så Olle och jag hade en helkväll med bad, fotboll och makaroner, och när Amanda och Christian kom för att hämta sin kidnappade son var dom inte det minsta arga. Dom såg jätteglada ut.

Överraskande glada brottsofferhestar.

Det är nästan så jag undrar om jag har utnyttjats..?


(Ok, som ni säkert förstod så tog jag honom aldrig, utan jag erbjöd mig att sitta barnvakt för att dämpa min värsta barnabstinens, men hur spännande är det liksom?)


Tack kompis. Nu överlever jag ännu en dag.

6 kommentarer:

A sa...

Pizzan såg ju extra god ut! (hungrig redan nu, kl 9)
Om jag var ensam en längre tid skulle jag inte heller orka laga "riktig" mat. Och allt jag åt skulle jag äta i soffan, framför tv:n. Och kolla på mina favoritprogram. Och sova hela natten. Och ha sovmorgon. Och gå på stan och shoppa och fika.
Hm, undrar om inte resten av familjen vill åka bort ett tag... :D

Slackermorsa sa...

Vad är du för en morsa som tycker ett substitutbarn duger! [visserligen ett mycket sött sådant men det är ju inte Lia].

/Någon som är avis för att du inte valde att 'kidnappa' hennes unge.

Miija sa...

Förstår att dina kära är fast i Grekland! Jag känner med dig och jag hoppas att du snart har dom hemma igen.
Kram Marie

Amanda sa...

tack för att du valde den absolut fulaste bilden på mitt barn, av alla fantastiskt fina du tog samma kväll. du inser väl att jag bara kommer lägga upp bilder på dig på fejan i fortsättningen där du har gamhaka?

Amanda sa...

ps, tack för barnvaktningen, jag älskar dig! olle med! och jag och christian hånglade i rulltrappan till ikea, bara en sån grej liksom!

NUKANSKEDETBLIRSYSKONSNART! OJOJ!

Jempa sa...

A: Ja det är riktigt trevligt, i några dagar, sen får man tokabstinens!

Slackermorsa: E är lite för stor för att kunna vara ett substitut. Hon pratar ju så bra nu så det är nästan samma sak som att umgås med dig ;D

Miija; Tack!

Amanda:
1. Buuuu
2. Heja!