måndag 5 april 2010
Finbesök
Idag fick jag besök av Anki och hennes 3-månaders Ludvig, som jag tack vare att dom bor vid världens ändå, Haninge, träffar ungefär bara var tredje månad.
Det var även andra gången Lia stiftade bekantskap med Ludvig, och jag var lite nyfiken på hur det skulle gå eftersom hon nu börjat snacka lite och det känns som att hon förstår saker och ting mycket bättre, så det var intressant att se hur hon skulle reagera på konkurrensen då hon inte träffar bebisar särskilt ofta.
Jag blev mycket förvånad.
Hon betedde sig som att hon hänger med bebisar varje dag. Försökte få honom att greppa leksaker, klappade försiktigt runt fontanellen och gungade babysittern som värsta proffset.
Förhoppningsvis betyder detta att eventuella småsyskon inte behöver oroa sig för att misshandlas med köksredskap, få sina Barbies snaggade och själv få halva håret avslitet på grund av att denne råkat skrynkla förstasidan på en tidning. (Detta har alltså inte hänt mig, utan jag menar vad småsyskon i allmänhet kan råka ut för..)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man får hoppas på att hon heller inte behöver oroa sig över att ett eventuellt småsyskon kommer med en slev och drämmer till i pannan på henne.
Detta har alltså jag då inte gjort på min storasyster, säger bara vad småsyskon kan göra.
Det kan också - rent hypotetiskt - hända att man som lillasyster kan få en örfil för att man har tagit en extra sked oboypulver i mjölken, eller att man slåss med stolar lite som på Gladiatorerna för att det är coolt. Men rent hypotetiskt alltså.. och det kommer ju aldrig hända er eftersom att Lia är så väluppfostrad. :)
Fast det ultimata testet är väl om du höll i bebben. Om hon då är helt generöst oberörd är det ju bara att börja producera #2! :D
Och så kan det ju hända att man kollar in leksakerna på typ Coop Forum (eller OBS! som det hette på den tiden.....vad nu det spelar för roll) och så kommer storasyster och bara säger "vi ska hem" och springer sin väg. och man går då och letar efter sin familj, men hittar den inte.
oh fy va förtvivlat ett litet barn kan bli över en sån sak.
Haha, underbart. Vilken gammal familjeångest detta inlägg grävde fram! :D
Skicka en kommentar