Låtsasrik

Jag har lagt mig till med två mycket dåliga vanor.

Vanor man egentligen bara borde ha när man har massor med pengar.

Nummer ett är att jag har fått någon slags aversion mot att åka tunnelbana kvällstid. Istället tar jag taxi. Iallafall hem från stället, men ibland blir det både dit (för att komma i god tid) och hem (för att jag inte står ut med att först vänta på ett tåg med en massa knarkare, alkisar och ungdomsgäng, och sen behöva byta tåg och behöva vänta kanske en kvart till med uteliggare, fotbollsfans och mördare.)

Jag klarar det bara inte längre.


Nummer två är att jag har blivit alldeles för van vid att ha städerska. Så van att tanken på att städa själv känns lika lockande som att sticka huvudet i en bikupa.

plockandet mellan hennes besök klarar jag av, och dammsuga lite här och där. Men allt det andra. Dammtorkandet, badkarsskrubbandet, tortyr.

Nu är det kalasdags i helgen så det är självklart viktigt att lägenheten är skinande ren. Tror ni inte kärringen passar på att dra iväg på semester en vecka!

Jag kunde inte visa min bestörtning utan skickade en överdrivet glad önskan om att hon skulle ha det fantastiskt, och fick till svar 'Tack det är bäst semester'

Tant.

Så nu blir det till att bita i det sura äpplet, kavla upp ärmarna och städa själva.

Hela fredagkvällen kommer att ägnas åt detta plågeri, och jag gör mycket stor grej av det. Funderar på att ta på mig hängselbyxor och beställa hem pizza.

'Städa inte nånting nu!' beordrar jag Simon med domedagsröst om han sneglar mot dammsugaren. Det är på fredag det ska städas. Vi måste spara energi.

Och det måste göras efter Lia har somnat, för man kan ju inte städa ordentligt med en unge som ränner omkring..

Vilket jobb det är med dessa ungar förresten. Ska man skaffa en nanny kanske?