Även idag fick jag mitt babybehov tillgodosett då fina Sara kom förbi kontoret med sötaste Sigge, som är 10 månader och alltså i den där asgulliga åldern när dom kan stå lite vingligt om dom håller i sig i något, och fortfarande tycker att 'tittut' är underhållning av högsta klass.
Självklart försökte jag stjäla även detta barn...
Men jag ångrade mig vid dörren..
Nu verkar det dock (snälla, snälla, snälla) som att dom faktiskt kommer hem imorgon. Platserna är bokade och flyget är ok;at för avgång, så om inte Katla bestämmer sig för att få ett utbrott eller något annat galet händer vädermässigt så ska det gå vägen.. Men slutgiltigt besked får vi först imorgon bitti, så det är bara att bita ihop.
Jag vågar dock trots allt hoppas på att elva dagars längtan är över, och jag kan inte låta bli att undra om vi hanterat vår längtan på ganska olika sätt..
Dom:
Roligt lekland med bästa polarna och tillhörande barn..
Och så lite fina strandbesök på det..Jag:
Här var det bara Koskenkorva och armskärning för hela slanten.Dom förrädarna.
4 kommentarer:
Hoppas verkligen det för din skull! Usch, förstår inte hur du pallar att vara utan dina barn så länge (och det gör du ju kanske inte heller iofs...) ;-D
Västgötskan - efter otaliga blogginlägg om att stackarn håller på att längta ihjäl sig är det väl rätt solklart att hon hade fixat den där j-a vulkanen om hon hade varit allsmäktig??
Jempa - det hade varit ok om du hade stulit honom tills imorgon. Nästan ok iaf. Sigge hade nog gillat det, han gillar ju dig. Puss.
Sara:
Eh...ja?
Västgötskan - uppfattade det du skrev som lite drygt första gången jag läste det, men sen läste jag igen. Sorry för det lilla felriktade (vulkan)utbrottet. :/
Amanda - jag brukar fan aldrig lacka ur, helst inte när det gäller kommentarer. Vet allt för väl hur lätt det är att misstolka text. Får väl skylla på hormoner eller nåt sånt ;)
Skicka en kommentar